Till sist talade ryggen om, att nu måste något hända,
genom att ett ben strejkade. Det värkte så att jag låg mot strykbrädan med
tårarna rinnande, det var fruktansvärt. MEN, envis som en röd gris fortsatte
jag tills de sista 13 lakanen låg på golvet och jag visste att i morgon kommer
det 20 lakan o 20 handdukar till. DÅ VAR DET STOPP. Skrev till kommunen att jag
måste få en mangel och den kom nästan omgående. Varför hade jag inte gjort detta
tidigare, varför skickade vi inte bort tvätten och lät kommunen betala? Nu var
det försent. Tyrone gnodde samtidigt med Kristinero, så att vi hade några rum
som var rena och fräscha, att lägga de första gästerna i. Ni ska få se några
bilder på rummen här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar