Till sist talade ryggen om, att nu måste något hända, genom att ett ben strejkade. Det värkte så att jag låg mot strykbrädan med tårarna rinnande, det var fruktansvärt. MEN, envis som en röd gris fortsatte jag tills de sista 13 lakanen låg på golvet och jag visste att i morgon kommer det 20 lakan o 20 handdukar till. DÅ VAR DET STOPP. Skrev till kommunen att jag måste få en mangel och den kom nästan omgående. Varför hade jag inte gjort detta tidigare, varför skickade vi inte bort tvätten och lät kommunen betala? Nu var det försent. Tyrone gnodde samtidigt med Kristinero, så att vi hade några rum som var rena och fräscha, att lägga de första gästerna i. Ni ska få se några bilder på rummen här.